GLP-1 · UTTORKNING · FASS-DATA

GLP-1 och uttorkning — vad säger FASS, och hur undviker du det?

Illamående, kräkningar och diarré hör till de allra vanligaste GLP-1-biverkningarna — "mycket vanliga" enligt FASS, med frekvenser upp till 43,9 %. Samtliga tre produktresuméer varnar för att detta kan orsaka uttorkning, i sällsynta fall med påverkan på njurfunktionen. Här är siffrorna, vad som faktiskt skiljer preparaten åt, och hur du praktiskt minskar risken.

Det korta svaret först

De symtom som kan leda till uttorkning är mycket vanliga vid GLP-1-behandling: illamående, kräkningar och diarré klassas som "mycket vanliga" (≥1/10) i FASS för samtliga tre substanser på den svenska marknaden — semaglutid (Ozempic, Wegovy), tirzepatid (Mounjaro) och liraglutid (Saxenda) — och förekommer tydligast under dosupptrappningen.

Uttorkning som klinisk komplikation är betydligt ovanligare, men samtliga tre produktresuméer varnar uttryckligen för att den kan uppstå och, i sällsynta fall, påverka njurfunktionen. Preparaten skiljer sig åt i hur exakt de redovisar detta: Saxenda är det enda preparatet vars biverkningstabell ger "Dehydrering" en egen siffersatt frekvenskategori — "mindre vanlig" (0,1–1 %) — medan Wegovy och Mounjaro enbart tar upp risken narrativt i avsnittet Varningar och försiktighet, utan egen kategori i tabellen.

Varningstecken enligt FASS: kraftig törst, mörk eller minskad urinmängd, yrsel eller matthet (särskilt när du reser dig upp), snabb puls och förvirring — särskilt i kombination med kräkningar eller diarré du inte får stopp på. Vänta inte — kontakta vården samma dag. Den här sidan sammanfattar offentligt tillgänglig produktinformation och ersätter inte en individuell bedömning.

Vad respektive produktresumé faktiskt säger

Preparat / substansFASS-data om uttorkning
Ozempic, Wegovy
(semaglutid)
Avsnitt 4.4, rubriken "Effekter på magtarmkanalen och uttorkning": illamående, kräkningar och diarré kan orsaka uttorkning, vilket "i sällsynta fall" kan leda till försämrad njurfunktion. Patienter bör informeras om risken och vidta åtgärder för att undvika vätskebrist. Ingen dosjustering krävs vid lindrigt eller måttligt nedsatt njurfunktion; rekommenderas inte vid svårt nedsatt njurfunktion (eGFR <30) eller terminal njursvikt. Ingen egen frekvenskategori för "uttorkning" i biverkningstabellen.
Mounjaro
(tirzepatid)
Avsnitt 4.4, rubriken "Biverkningar i magtarmkanalen": GI-biverkningarna "kan orsaka uttorkning, vilket kan leda till försämrad njurfunktion inklusive akut njursvikt" — den mest explicita formuleringen av de tre. Patienter ska informeras om risken och vidta försiktighetsåtgärder mot vätskebrist och elektrolytstörningar, "särskilt hos äldre, som kan vara mer mottagliga". Ingen dosjustering krävs vid nedsatt njurfunktion inklusive terminal njursjukdom, men erfarenheten vid gravt nedsatt njurfunktion är begränsad. Ingen egen frekvenskategori för "uttorkning" i biverkningstabellen.
Saxenda
(liraglutid)
Enda preparatet med egen rubrik "Dehydrering" i avsnitt 4.4, och det enda vars biverkningstabell ger "Dehydrering" en siffersatt frekvenskategori: "mindre vanlig" (0,1–1 %). "Akut njursvikt" och "Nedsatt njurfunktion" listas separat som "sällsynta" (0,01–0,1 %). En majoritet av rapporterade fall av akut njursvikt föregicks av illamående, kräkningar eller diarré som lett till vätskebrist. Patienter ≥65 år och de med redan nedsatt njurfunktion kan uppleva fler GI-biverkningar.
43,9 % mot 0,1–1 %
Gapet mellan hur vanliga de utlösande symtomen är och hur ovanlig uttorkning som klinisk komplikation faktiskt är. Illamående förekom hos 43,9 % av semaglutidbehandlade patienter i 68-veckorsstudien (16,1 % placebo) — "mycket vanligt". Saxendas produktresumé, den enda med en siffersatt kategori för uttorkning, klassar den som "mindre vanlig" (0,1–1 %). De flesta som får GI-symtom utvecklar alltså inte klinisk uttorkning — men risken är verklig, hanterbar och värd att ta på allvar, särskilt vid kraftiga eller ihållande symtom.

Källor: FASS produktresumé för Wegovy (nplId 20201221000051, semaglutid), Mounjaro (nplId 20211006000046, tirzepatid) och Saxenda (nplId 20140128000026, liraglutid) — samtliga fulltext-verifierade via direkt sidläsning 2026-07-17. Ingen procentsats har extrapolerats bortom vad respektive avsnitt faktiskt anger.

Vad som är känt — och vad som inte är det

Klasseffekt, inte unik risk
Samtliga tre produktresuméer hanterar uttorkning som en känd konsekvens av gastrointestinala biverkningar för GLP-1-receptoragonister som läkemedelsklass — inte som en direkt farmakologisk effekt av respektive substans. Det är symtomen (illamående, kräkningar, diarré) som är läkemedelsspecifika i sin frekvens; uttorkningsrisken är en sekundär, delad konsekvens.
Skiljer sig i hur det redovisas
Till skillnad från pankreatit, där alla tre substanser hamnar i samma FASS-frekvenskategori, är uttorkning den enda av clustrets biverkningsnoder där bara ett av tre preparat (Saxenda) ger tillståndet en egen siffersatt kategori i den formella biverkningstabellen. Wegovy och Mounjaro nämner det enbart i löptext under Varningar och försiktighet.
Mounjaro mest explicit om konsekvensen
Mounjaros produktresumé är den enda som rakt ut namnger "akut njursvikt" som en möjlig följd av uttorkning i sin varningstext, och den enda som specifikt pekar ut äldre patienter som en mer mottaglig riskgrupp i just detta avsnitt.
Den enda konkreta åtgärden tillverkarna anger
Samtliga tre texter ber patienten "vidta åtgärder för att undvika vätskebrist" — det är den enda direkta handlingsanvisningen som ges. Semaglutids produktresumé lägger till att uttalade gastrointestinala symtom kan motivera att skjuta upp en dosökning eller sänka dosen till föregående nivå, i samråd med förskrivande läkare.

Varningstecken — vänta inte

Enligt FASS för samtliga GLP-1-preparat: sök vård samma dag vid kraftig törst, mörk eller tydligt minskad urinmängd, yrsel eller matthet (särskilt vid uppresning), snabb puls eller förvirring — särskilt i kombination med kräkningar eller diarré som fortsätter trots egna åtgärder, eller om du inte kan behålla vätska. Det gäller även vid tecken på akut pankreatit (svår, ihållande buksmärta), som kan uppträda tillsammans med samma utlösande GI-symtom. Se även vår bredare genomgång av GLP-1-biverkningar, där uttalad uttorkning redan listas som en av de akuta varningssignalerna.

Vanliga frågor

Hur vanligt är uttorkning vid GLP-1-behandling?

De symtom som kan leda dit är mycket vanliga: illamående, kräkningar och diarré klassas som "mycket vanliga" (≥1/10) i FASS för samtliga tre substanser, med frekvenser upp till 43,9 % (illamående, semaglutid) under dosupptrappningen. Uttorkning som klinisk komplikation är betydligt ovanligare. Endast Saxendas produktresumé ger "Dehydrering" en egen siffersatt frekvenskategori i biverkningstabellen: "mindre vanlig" (0,1–1 %), med "Akut njursvikt" och "Nedsatt njurfunktion" som "sällsynta" (0,01–0,1 %).

Är risken olika mellan Ozempic, Wegovy, Mounjaro och Saxenda?

Alla tre behandlar uttorkning som en känd risk kopplad till gastrointestinala biverkningar, men redovisar den olika. Saxenda är den enda som ger "Dehydrering" en egen frekvenskategori i den formella biverkningstabellen. Wegovy och Mounjaro tar bara upp uttorkning narrativt i avsnittet Varningar och försiktighet. Mounjaros text är mest explicit om konsekvensen och namnger "akut njursvikt" rakt ut, samt pekar särskilt ut äldre patienter som mer mottagliga.

Vilka är de vanligaste utlösande symtomen?

Illamående, kräkningar och diarré — samtliga klassade som "mycket vanliga" (≥1/10) i FASS. För semaglutid (Wegovy) i 68-veckorsstudien: illamående hos 43,9 % (16,1 % placebo), diarré hos 29,7 % (15,9 % placebo), kräkningar hos 24,5 % (6,3 % placebo). Symtomen är oftast övergående och tydligast under dosupptrappningsperioden.

Vilka varningstecken kräver vård?

Kraftig törst, mörk urin eller minskad urinmängd, yrsel eller matthet — särskilt när du reser dig upp — snabb puls och förvirring. I kombination med pågående kräkningar eller diarré som du inte får stopp på, eller om du inte kan behålla vätska, ska du kontakta vården samma dag.

Vad kan man göra praktiskt för att minska risken?

Enligt FASS ska patienter informeras om risken och vidta åtgärder för att undvika vätskebrist — dricka regelbundet, särskilt under dosupptrappningen och vid pågående illamående, kräkningar eller diarré. Vid uttalade gastrointestinala symtom anger produktresumén för semaglutid att man ska överväga att skjuta upp dosökningen eller sänka dosen till föregående nivå tills symtomen förbättrats. Det är en läkarbedömning, inte ett självbeslut.

Var kommer informationen på den här sidan ifrån?

Direkt ur FASS produktresuméer (avsnitt Varningar och försiktighet samt Biverkningar) för semaglutid (Wegovy), tirzepatid (Mounjaro) och liraglutid (Saxenda), samtliga fulltext-verifierade via direkt sidläsning 2026-07-17. FASS är den officiella källan för läkemedelsinformation i Sverige, sammanställd av läkemedelsföretagen och granskad av Läkemedelsverket.

Behandlingen ska hantera orsaken — inte bara dämpa aptiten

PROAKTIV är specialistmottagning för avveckling av GLP-1. Klinisk metod: boken som start, utredning som baseline med metabola markörer, och en strukturerad, kliniskt ledd väg framåt — där säkerhet och uppföljning är en del av samtalet, inte en eftertanke.

Läs om avveckling → Alla GLP-1-biverkningar
Läs om avveckling Biverkningar →