Sveriges regelverk för äldres läkemedelsbehandling börjar vid 75 år. Den hittills största samlade analysen av GLP-1 hos äldre bestod till nio tiondelar av personer under 75. Och den mätte allt utom det som avgör hur det går för en äldre kropp.
Den här sidan bygger på en enda observation, och den är aritmetisk snarare än klinisk.
Sverige har ett genomarbetat regelverk för läkemedelsbehandling hos äldre. Socialstyrelsens nationella kvalitetsindikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre finns, de används i regional och nationell uppföljning, och de avser särskilt personer över 75 år. Den nationella uppföljningsindikatorn räknar personer 75 år och äldre. Det är den ålder där det svenska regelverket börjar titta noga.
Den hittills största samlade analysen av veckodoserad semaglutid hos äldre poolade sex av STEP-studierna. Av 4 523 deltagare i de valda studierna var 358 — åtta procent — 65 år eller äldre. Av dessa 358 var 90 procent mellan 65 och 74 år, och de övriga 75 år eller mer.
Räkningen som är hela sidans utgångspunkt.
Tio procent av 358 är i storleksordningen 36 personer. Det är ungefär så många deltagare på 75 år eller mer som hela det poolade materialet innehåller — mot 4 523 deltagare totalt. Det svenska regelverket för äldre börjar alltså i praktiken där det samlade underlaget tar slut.
Talet 36 är vår egen aritmetik på den redovisade andelen. Det absoluta antalet deltagare på 75 år eller mer anges inte i den sammanfattning vi läst, och vi anger det därför som en storleksordning och inte som ett resultat.
De felklasser den här kunskapsbanken beskrivit har handlat om mätning — rätt mätning i fel vävnad, rätt mätning med två orsaker, rätt tal vid fel tidpunkt — och senast om en regel som är korrekt men som ingenting utlöser.
Den här är av ett fjärde slag. Här finns både en regel och ett underlag, båda är seriösa, och de överlappar inte. Regelverket vaknar vid 75. Underlaget tunnas ut mot 75 och tar i praktiken slut där. Ingen har gjort något fel: studien var inte skyldig att rekrytera de allra äldsta, och regelverket var inte skyldigt att sätta sin gräns någon annanstans. Men mellan de två gränserna uppstår ett fält där ingen av dem har något att säga — och det fältet växer, eftersom det är där en stor och stigande andel av dem som faktiskt använder läkemedlet befinner sig.
Ett fel av det här slaget syns inte i någondera dokumentet. Det syns bara när man lägger dem bredvid varandra.
Socialstyrelsens indikator Äldre med läkemedel som bör undvikas mäter andelen personer 75 år och äldre i befolkningen som beräknas ha använt minst ett läkemedel som bör undvikas till äldre om inte särskilda skäl föreligger. Den bygger på Läkemedelsregistret, den redovisas per region, och önskat värde anges som lågt.
Det avgörande är hur täljaren är konstruerad. Den är inte en bedömning och inte en princip. Den är en uppräkning av ATC-koder: långverkande bensodiazepiner, tramadol, propiomazin, kodein, glibenklamid och en lång rad läkemedel med betydande antikolinerga effekter, kod för kod. Uppräkningen är så exakt att den till och med bär en egen anmärkning om att ett visst inkontinensmedel inte är antikolinergt och därför inte ska räknas in.
GLP-1-receptoragonisterna står inte i uppräkningen. Det enda glukossänkande preparat som finns med är glibenklamid, en sulfonureid.
Det är värt att vara noga med vad den observationen betyder och inte betyder. Den betyder inte att någon har prövat frågan och funnit läkemedelsgruppen lämplig för de allra äldsta. Den betyder att en sluten lista bara kan ge utslag för det som står på den. Indikatorlistan reviderades senast 2017. Den användning den här sidan handlar om — veckodoserad behandling mot obesitas hos någon som inte har diabetes — fanns i praktiken inte i Sverige när listan senast sågs över.
Regeln som listan hör till är tydlig om vad som ska ske vid individuella avsteg: det ska finnas en välgrundad och aktuell indikation, den förväntade nyttan ska bedömas väga tyngre än riskerna, och behandlingen ska följas upp och omprövas regelbundet och med täta intervall.
I indikatorns eget avsnitt om felkällor och begränsningar står, med indikatorens egna ord, att metoden inte mäter om behandlingen följs upp eller omprövas regelbundet. Där står också att indikatorn inte tar hänsyn till hur många olämpliga läkemedel en person använder eller i vilka doser, och att registret bara innehåller det som hämtats ut på apotek — inte det som ordinerats, och inte det patienten faktiskt tar.
Det är ovanligt hederligt skrivet, och det är precis därför det är värt att citera: den handling som regeln kräver är den enda handling instrumentet inte kan se.
Källor för avsnittet, lästa i primärkälla: Socialstyrelsen, indikatorn Äldre med läkemedel som bör undvikas i Indikatorbiblioteket, sidan uppdaterad 2026-07-24 (mått, syfte, tolkning, teknisk beskrivning med täljarens ATC-uppräkning samt avsnittet om felkällor och begränsningar). Läkemedelsboken (Läkemedelsverket), kapitlet Indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre, publicerad och senast uppdaterad 2025-01-14, för uppgiften att indikatorerna avser personer över 75 år och senast reviderades 2017. Vi har inte läst Socialstyrelsens fullständiga indikatorrapport från 2017 i sin helhet, och återger därför inga enskilda indikatornummer utöver den benämning som indikatorsidan själv anger.
Analysen av äldre är gjord av en forskargrupp ledd från Padova tillsammans med medförfattare från tillverkaren, som också sponsrat arbetet, och den presenterades via European Association for the Study of Obesity i maj 2026. Den poolade STEP 1, 3, 4, 5, 8 och 9 — alltså studier på personer med obesitas eller övervikt utan diabetes, medvetet valda så att viktresultat inte blandas mellan populationer där de inte är jämförbara. Deltagarna var i genomsnitt 69 år, vägde i genomsnitt 99,0 kilogram, hade ett genomsnittligt midjemått på 115 centimeter, och 72 procent var kvinnor.
| Vid vecka 68, deltagare 65 år och äldre | Semaglutid 2,4 mg | Placebo |
|---|---|---|
| Viktförändring | −15,4 % | −5,1 % |
| Midjemått | −14,3 cm | −6,0 cm |
| Nådde minst 10 % viktminskning | 66,5 % | 15,5 % |
| Nådde minst 15 % | 46,8 % | 6,4 % |
| Nådde minst 20 % | 28,6 % | 2,7 % |
| Biverkningar, totalt | 89,1 % | 84,5 % |
| Allvarliga biverkningar | 19,0 % | 12,7 % |
| Frakturer respektive lågt blodsocker | under 1 % | under 1 % |
Effekten på vikt och midjemått är alltså av samma storleksordning som i de yngre grupperna, och det ska sägas rakt ut innan något annat sägs. Författarnas slutsats är att säkerhets- och effektprofilen är förenlig med den som rapporterats i STEP-programmet i övrigt.
Två saker förtjänar att läggas bredvid den slutsatsen, och ingen av dem motsäger den.
Den första är skillnaden i allvarliga biverkningar. 19,0 mot 12,7 procent är en skillnad på drygt sex procentenheter i en analys som omfattar 248 personer i behandlingsgruppen och 110 i placebogruppen. En sådan analys är inte gjord för att avgöra den frågan, och siffrorna kan inte bära en slutsats om orsak. Men de är rapporterade, och de är inte samma tal.
Den andra är vad utfallsmåtten består av. De redovisade måtten är procentuell viktförändring, andelen som nådde bestämda viktminskningsnivåer, midjemått, midja-höjd-kvot, förflyttning mellan BMI-kategorier, samt kardiometabola riskfaktorer: glukosmått, blodtryck, blodfetter och en inflammationsmarkör.
Det är den observation sidan står på. I en åldersgrupp där just dessa fyra saker är det som avgör hur det går, redovisades inget av dem — i den analys som är gjord för att beskriva just den åldersgruppen.
Proveniens, redovisad enligt kunskapsbankens egen regel: analysen är läst i en sammanfattning publicerad av European Association for the Study of Obesity, återgiven i en branschtidning. Vi har inte läst det fullständiga abstraktet och inte någon granskad primärpublikation. Samtliga tal ovan är hämtade ur den sammanfattningen. Om muskelmått, styrkemått eller funktionsmått ingår i det fullständiga materialet så framgår de inte av det vi läst — sidan påstår därför att de saknas i det som redovisades, inte att de saknas i verkligheten. Arbetet är sponsrat av tillverkaren, vilket vi anger eftersom det står i källan.
Det finns en anledning till att frånvaron av muskelmått är värd ett eget avsnitt i stället för en parentes, och den kommer från samma håll som analysen.
European Society for Clinical Nutrition and Metabolism och European Association for the Study of Obesity har enats om en gemensam definition av sarkopen obesitas — samexistensen av ett överskott av fettvävnad och låg muskelmassa och muskelfunktion — och om en diagnostisk gång i tre steg.
| Steg | Vad som görs |
|---|---|
| 1. Screening | Förhöjt kroppsmasseindex eller midjemått, tillsammans med surrogatparametrar för sarkopeni: kliniska symtom, klinisk misstanke eller frågeformulär avsett för äldre. Båda delarna måste finnas för att gå vidare. |
| 2. Diagnos | Först förändrade funktionella parametrar för skelettmuskeln — handgreppsstyrka, uppresning från stol. Därefter, och bara om funktionen är påverkad, kroppssammansättning: ökad andel fettmassa och minskad muskelmassa. |
| 3. Stadieindelning | Stadium I utan komplikationer, stadium II vid minst en komplikation som kan tillskrivas tillståndet — metabol sjukdom, funktionsnedsättning, hjärt-kärl- eller lungsjukdom. |
Ordningen är poängen. Muskelfunktion är inte en tilläggsmätning i det här fältet — det är steg ett inne i diagnosen, och kroppssammansättning kommer efter. Vikt förekommer inte som självständigt diagnoskriterium någonstans i gången.
Att just det steget inte återfinns bland de redovisade utfallsmåtten i analysen av äldre är därför inte en teknisk detalj. Det är att den mätning fältet självt definierar som ingången till problemet inte gjordes — eller åtminstone inte rapporterades — i den studie som beskriver den grupp där problemet är störst.
Kunskapsbanken har sedan tidigare beskrivit att en betydande del av viktnedgången vid GLP-1-behandling utan träningsinsats är annan vävnad än fett, och att muskelförsvar därför är en egen fråga snarare än en följd av behandlingen. Se muskelmassa vid GLP-1 och GLP-1 och träning. Det som tillkommer med stigande ålder är inte att fenomenet är nytt, utan att marginalen är mindre och återuppbyggnaden långsammare.
Källa: ESPEN och EASO, faktablad om sarkopen obesitas, som återger konsensusdokumentets tresteg och stadieindelning; underliggande publikationer Donini LM m.fl., Clin Nutr 2022 och Obes Facts 2022. Faktabladet är läst i primärkälla; de två fullständiga konsensuspublikationerna är inte lästa, och inga tal, gränsvärden eller poänggränser ur dem återges här.
Det finns en parallell i kunskapsbanken som är värd att dra, eftersom den handlar om samma sak sett från ett annat håll.
I det underlag som ligger till grund för sidan om fasta beskrivs ett validerat riskinstrument som fungerar: det förutsäger utfall, och den lägsta riskkategorin skiljer sig statistiskt från de övriga. I samma studie visade sig skörhet, mätt med en etablerad skala hos deltagare från 60 år, vara en självständig riskfaktor med en oddskvot på 4,6 — den starkaste enskilda riskfaktorn i materialet. Skörhet ingår inte i det instrumentet.
Mönstret upprepas här, i en annan vävnad och ett annat sammanhang. Ett instrument mäter det det är byggt att mäta. Det som ligger utanför blir inte litet av att ligga utanför — det blir osynligt, vilket inte är samma sak.
Det svenska ordet för den kliniska bedömning som fångar det här — en samlad geriatrisk bedömning av funktion, kognition, nutrition, fallrisk och läkemedel — finns, och den bedömningen görs. Den är bara inte kopplad till frågan om ett viktreducerande läkemedel, eftersom ingenting i vare sig indikatorn eller studieunderlaget gör den kopplingen åt någon.
Det viktigaste avsnittet är det som räknar upp vad som saknas, eftersom det är där en läsare annars fyller i själv.
Nej, och det är inte samma sak som att frågan är avgjord. Produktinformationen för den här läkemedelsgruppen anger ingen övre åldersgräns och inget krav på dosjustering enbart på grund av ålder. Vad den däremot anger, och vad som är själva poängen, är att erfarenheten hos de allra äldsta är begränsad. Frånvaron av en åldersgräns betyder att ingen har satt en. Den betyder inte att någon har mätt och funnit att det inte behövs. Beslutet hör hemma hos den som förskriver, och den här sidan ger inga doser och ingen rekommendation i endera riktningen.
Att effekten på vikt och midjemått var av samma storleksordning som i de yngre grupperna. Analysen poolade sex av STEP-studierna och omfattade 358 av 4 523 deltagare, alltså 8 procent, som var 65 år eller äldre. Vid vecka 68 var viktförändringen minus 15,4 procent med semaglutid 2,4 mg mot minus 5,1 procent med placebo, och midjemåttet minskade 14,3 centimeter mot 6,0. Andelen som nådde minst tio procents viktminskning var 66,5 mot 15,5 procent, minst femton procent 46,8 mot 6,4 och minst tjugo procent 28,6 mot 2,7. Biverkningar totalt rapporterades hos 89,1 mot 84,5 procent, och allvarliga biverkningar hos 19,0 mot 12,7 procent. Frakturer och lågt blodsocker låg under en procent i båda grupperna. Analysen är sponsrad av tillverkaren och vi har läst den i en sammanfattning publicerad av European Association for the Study of Obesity, inte i en granskad primärpublikation.
För att det är den ålder där det svenska regelverket för äldres läkemedelsbehandling börjar gälla. Socialstyrelsens nationella kvalitetsindikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre avser personer över 75 år, och den nationella uppföljningsindikatorn räknar personer 75 år och äldre. Det är där skon klämmer. I den samlade analysen av GLP-1 hos äldre var 90 procent av deltagarna 65 till 74 år, och de övriga 75 år eller mer. Räknat på den andelen rör det sig om i storleksordningen 36 personer i hela materialet — vår egen aritmetik, eftersom det absoluta antalet inte anges i den sammanfattning vi läst. Svenskt regelverk börjar alltså i praktiken där det samlade underlaget tar slut.
Det som definierar risk i den här åldersgruppen. De rapporterade utfallsmåtten var procentuell viktförändring, andelen som nådde bestämda viktminskningsnivåer, midjemått, midja-höjd-kvot, förflyttning mellan BMI-kategorier, kardiometabola riskfaktorer som blodtryck, blodfetter, glukosmått och inflammationsmarkör, samt biverkningar. I den uppräkningen finns inget mått på muskelmassa, inget mått på muskelstyrka och inget mått på fysisk funktion. Vi har läst en sammanfattning, inte hela abstraktet eller en granskad publikation, och om sådana mått finns i det fullständiga materialet så rapporterades de inte i det vi läst. Sidan påstår därför inte att mätningen saknas i verkligheten — den påstår att den saknas i det som redovisades.
Det är tillståndet där låg muskelmassa och nedsatt muskelfunktion finns samtidigt som ett kraftigt överskott av fettvävnad. European Society for Clinical Nutrition and Metabolism och European Association for the Study of Obesity har enats om en gemensam definition och en diagnostisk gång i tre steg: först screening, sedan diagnos, sist stadieindelning. Det avgörande för den här sidan är ordningen inne i diagnossteget. Man börjar med förändrade parametrar för skelettmuskelns funktion — handgreppsstyrka och uppresning från stol — och går vidare till kroppssammansättning först om funktionen är påverkad. Muskelfunktion är alltså inte en tilläggsmätning i det här fältet, det är steg ett. Att det steget inte återfinns bland de redovisade utfallsmåtten i analysen av äldre är därför en observation värd att skriva ut, inte en detalj. Vi har läst faktabladet från ESPEN och EASO, inte hela konsensusdokumentet.
Nej, och skälet är konstruktionen snarare än en bedömning. Indikatorn Äldre med läkemedel som bör undvikas mäter andelen personer 75 år och äldre som hämtat ut minst ett läkemedel från en uppräkning av ATC-koder. Uppräkningen omfattar långverkande bensodiazepiner, tramadol, propiomazin, kodein, glibenklamid och en lång rad läkemedel med betydande antikolinerga effekter. GLP-1-receptoragonisterna står inte i den uppräkningen. En sluten lista kan bara ge utslag för det som står på den, och listan över indikatorer reviderades senast 2017 — före den användning som den här sidan handlar om. Att ett läkemedel inte ger utslag i indikatorn är alltså inte ett resultat av en prövning. Det är en följd av att uppräkningen är stängd och inte har öppnats.
Det är just den frågan de redovisade utfallsmåtten inte kan svara på. Vikt är ett bruttotal. Det säger hur mycket kroppen väger, inte vad den består av, och två personer med samma viktnedgång kan ha förlorat helt olika saker. I yngre år är den skillnaden ofta hanterbar. Med stigande ålder blir den avgörande, eftersom muskelmassa och muskelstyrka är det som bär balansen, gången och förmågan att resa sig — och eftersom det som förloras är svårare att bygga tillbaka. Sidan tar inte ställning till om behandling är rätt eller fel i en enskild situation. Den säger att ett bruttotal som mätvärde ger allt mindre information ju äldre den mätta är, och att det som skulle ge informationen inte fanns med bland de redovisade måtten.
Vi ordinerar ingenting, sätter inte ut någonting och tar inte över någon annans behandling. Frågan om läkemedel hör hemma hos förskrivaren, och den vård som redan pågår hör hemma där den pågår. Det vi gör är att mäta och följa den metabola bilden över tid — insulinresistens, blodfetter, blodtryck, kroppssammansättning — och göra den begriplig. För den som är äldre och använder ett GLP-1-preparat är skälet till att göra det före och inte efter enkelt: ett underlag som beskriver vad kroppen faktiskt består av, och inte bara vad den väger, är det som saknas i journalen när frågan ska ställas. Det underlaget går att ta med till den som förskriver.
Vi ordinerar ingenting och tar inte över någon annans behandling — den frågan hör hemma hos förskrivaren. Det vi gör är att mäta och följa den metabola bilden över tid och göra den begriplig, så att ett samtal om vad kroppen består av går att föra med ett underlag i handen i stället för utan.
Metabol utredning Om avveckling