GLP-1 och njurar · njursten · urinsyra
GLP-1 har motstridiga effekter på njurstenrisken. Anti-hyperurikemisk effekt (urinsyresänkning) och renoprotektiv effekt skyddar. Men GI-biverkningar och dehydrering ökar risken för kristallbildning.
GLP-1-behandling påverkar njurstenrisken via flera motstridiga mekanismer. Nettoresultatet är individuellt och beror på hydreringsstatus, njurstenhistorik, viktnedgångshastighet och graden av GI-biverkningar.
GLP-1 förbättrar insulinkänsligheten → hyperinsulinemi minskar → URAT1-medierad renal uratreabsorption lättar → S-urat faller. Minskad risk för uratstenbildning.
Illamående (44 % STEP-1), kräkningar (24 %), diarré (30 %) → minskat vätskeintag + vätskeförlust → koncentrerad urin → oxalat- och uratstenar.
FLOW-studien (semaglutid, CKD-population): 24 % relativ riskreduktion för njurutvärdering. Primärt via blodtryckssänkning, glukoskontroll och anti-inflammation — njurfiltrering, ej stenspecifikt.
Adipöst vävnadslager innehåller oxalat. Snabb viktnedgång ökar oxalatutsöndringen i urinen → ökad risk för kalciumoxalatstenbildning, vanligaste stentypen.
Urinsyra (urat) är slutprodukten av purinmetabolismen. Hyperurikemi (förhöjd urinsyra) ökar risken för uratstenbildning i njurarna och för gikt i lederna. Det finns en välkänd koppling mellan insulinresistens/hyperinsulinemi och hyperurikemi.
Källor: STEP-1 (Wilding NEJM 2021); FLOW-studien (Perkovic NEJM 2024); Feng et al., JCEM 2020 (GLP-1 och urinsyra meta-analys).
Njursten är inte en enhetlig sjukdom — stentypen avgör vilka riskfaktorer som är relevanta. De vanligaste typerna reagerar olika på GLP-1-behandling.
Bildas när oxalatkoncentrationen i urinen är för hög. GLP-1-relaterat riskscenario: snabb viktnedgång → frisättning av oxalat lagrat i fettvävnad → ökad oxalatutsöndring i urinen + dehydrering (GI-biverkningar) → mer koncentrerad urin → kristallbildning. Skyddsfaktorer: god hydrering + kalciumintag under måltider (kalcium binder oxalat i tarmen, minskar absorption).
Bildas vid hyperurikemi och sur urin (lågt urin-pH). GLP-1 minskar S-urat via förbättrad insulinkänslighet (URAT1-mekanism) → lägre uratstenrisk. Viktuppgång post-cessation med återkommande hyperinsulinemi → S-urat stiger tillbaka. OBS: GLP-1 är inte godkänt för behandling av hyperurikemi — separata läkemedel (allopurinol, febuxostat) behövs vid manifest gikt.
Bildas vid alkalisk urin. Dehydrering under GLP-1 (GI-biverkningar) ökar fosfatkoncentrationen. Lägre risk att GLP-1 specifikt driver detta, men dehydreringskomponenten är generellt riskökande för alla stentyper.
Infektionsstenar — orsakas av ureaproducerande bakterier (Proteus, Klebsiella). GLP-1 har ingen direkt effekt på den infektiösa etiologin. Indirekt: om GLP-1 förbättrar diabeteskontroll → minskad infektionskänslighet → marginellt minskad struvitrisk.
Oberoende av njurstentyp är låg diures den dominerande påverkbara riskfaktorn för njursten. Målet är diures >2 L per dag och urin som är ljusgul till klar. Under GLP-1-behandling — särskilt under titrering när GI-biverkningarna är som starkast — kan diuresen minska utan att patienten märker det.
GLP-1-preparat orsakar inte njursten direkt, men GI-biverkningar (illamående 44 % STEP-1, kräkningar 24 %, diarré 30 %) kan ge dehydrering → koncentrerad urin → ökad risk för kristallbildning. Snabb viktnedgång ökar oxalatutsöndringen. Njursten är inte listad i FASS men akut njurskada (sällsynt) är det, kopplat till dehydrering. Dehydrering är den viktigaste modifierbara faktorn — minst 2–2,5 L per dag.
Delvis, via anti-hyperurikemisk effekt. Hyperinsulinemi hämmar URAT1-transportören i njurtubuli → urinsyra ackumuleras. GLP-1 förbättrar insulinkänsligheten → S-urat faller (statistiskt signifikant i STEP-1). Minskad uratstenrisk. Den allmänna renoprotektiva effekten (FLOW: 24 % njurutfallsreduktion) gäller njurfiltrering, inte specifikt stenbildning.
S-urat minskar under GLP-1-behandling. Mekanism: lägre insulinnivåer → minskad URAT1-medierad tubulär reabsorption → ökad renal utsöndring. Reduktion typiskt −0,3 till −0,6 mg/dL. Inte ersättning för allopurinol/febuxostat vid manifest gikt — GLP-1 har ingen gikt-indikation.
Ja — anamnes på njursten är den starkaste individuella riskfaktorn. Informera din förskrivare. Drick minst 2,5–3 L per dag. Vid oxalatsten: begränsa spenat, mandlar, kakao. Vid uratstenshistorik: S-urat-kontroll kan vara motiverat. Var uppmärksam på mörk urin som tecken på dehydrering.
Njursten (nefrolitiasis) är inte listad som biverkan i FASS för semaglutid, tirzepatid eller liraglutid. Akut njurskada (akut njurinsufficiens) är listad som sällsynt biverkan för semaglutid — mekanistiskt kopplad till svår dehydrering sekundärt till GI-biverkningar. FASS rekommenderar information om vikten av hydrering vid GI-biverkningar.
GLP-1:s renoprotektiva och anti-hyperurikemiska effekter upphör vid cessation. Urinsyran stiger tillbaka i takt med att insulinresistensen återkommer vid viktuppgång (DOM 2022: ~⅔ vikt tillbaka inom 1 år). GI-biverkningarna och den associerade dehydreringsrisken försvinner snabbt vid utsättning — det är på kort sikt inte njurstenrisken som ökar, utan på lång sikt via återkommande hyperurikemi och metabolt syndrom.
PROAKTIV:s metabola utredning inkluderar njurfunktion (eGFR, kreatinin) och urinsyra (S-urat) — parametrar som påverkas av GLP-1-behandling och är viktiga vid GLP-1-avveckling.
Boka avvecklingssamtal Metabol utredning