Behandlingen är inte godkänd i den här gruppen, men den är prövad randomiserat på drygt tvåtusen personer, och den används. Det som är mätt är vad som händer när läkemedlet sätts in. Det som inte är mätt — av någon, någonstans — är vad som händer när det sätts ut. Den här sidan visar var gränsen mellan de två går, och varför gränsen ligger där den ligger.
Ett. GLP-1 är inte godkänt vid typ 1-diabetes. Ozempics produktresumé anger indikationen som otillräckligt kontrollerad typ 2-diabetes hos vuxna, och slår fast att semaglutid inte är någon ersättning för insulin. All användning vid typ 1 sker alltså utanför godkänd indikation.
Två. Det finns ändå tre randomiserade studier. De visar att behandlingen sänker vikt, insulindos och HbA1c — och att den samtidigt ökar både låga blodsocker och hyperglykemi med ketos. Båda de stora studiernas författare skriver själva i sina slutsatser att fynden begränsar den kliniska användningen i den här gruppen.
Tre. Varningstexten om ketoacidos finns, och den gäller exakt den här patienten och exakt den här mekanismen. Den är bara formulerad för det tillfälle då läkemedlet sätts in. Om utsättning står ingenting.
Så här står det i produktresumén för Ozempic, under allmänna varningar och försiktighet:
”Semaglutid ska inte användas vid behandling av diabetesketoacidos. Semaglutid är ingen ersättning för insulin. Diabetesketoacidos har rapporterats hos insulinberoende patienter som hastigt avbrutit eller minskat dosen insulin när behandling med en GLP-1-receptoragonist inletts.”
Meningen är korrekt, den är kliniskt relevant och den beskriver en verklig mekanism. Läs sedan de fyra sista orden: när behandlingen har inletts. Texten är skriven för insättningsögonblicket. Den beskriver den patient som just börjat, vars aptit fallit, och vars insulindos därför sänkts — kanske för snabbt eller för mycket.
Hela den här kunskapsbanken handlar om det motsatta ögonblicket. Och i det ögonblicket rör sig samma två storheter åt andra hållet: aptiten återvänder, magsäckstömningen normaliseras, och insulinbehovet stiger. Det är samma koppling mellan två tal, avläst baklänges.
Detta är sidans centrala observation, och den är en observation om ett dokument snarare än om en kropp. Varningen är inte otillräcklig och inte felaktig. Den är fullständig för den riktning den beskriver — och tyst om den andra. Frånvaron av en varning för utsättning är inte ett besked om att utsättning är ofarlig. Den är ett besked om att frågan inte behandlas i texten.
Om kopplingen mellan GLP-1 och insulin bara vore en allmän sänkning av dygnsdosen hade den varit lätt att vända. Studierna visar att den inte är det.
| Var insulinminskningen låg | ADJUNCT TWO (liraglutid, 26 v) | Haidar 2025 (semaglutid + slutet system, 4 v) |
|---|---|---|
| Total dygnsdos | doskvot 0,90 mot placebo (0,86–0,93) | −11,3 enheter (−23,6 till −4,9) |
| Måltidsinsulin | −4 till −5 E (pennor), −3 till −5,5 E (pump) | −6,2 enheter (−14,1 till −3,5) |
| Basinsulin | −0,9 till +0,2 E (pennor), −0,1 till −0,9 E (pump) | −3,5 enheter (−9,7 till −0,3) |
| Kolhydratintag | ej uppmätt | −36 gram per dygn (−55 till −15) |
Bilden är samstämmig över nio år, två preparat och två studieupplägg: det som ändrades var dosen som hör ihop med maten. I ADJUNCT TWO var basdosen i praktiken oförändrad. I den nyaste studien minskade kolhydratintaget mätbart, och måltidsdosen följde med det.
Det gör kopplingen riktningsberoende på ett obehagligt sätt. Vid insättning är det aptiten som faller först och dosen som ska följa efter — den ordningen är intuitiv och det är den produktresumén varnar för. Vid utsättning är det också aptiten som rör sig först, men nu uppåt, och nu ska dosen följa uppåt. Ingenting i kroppen påminner om att göra det. Vågen kommer att berätta det så småningom. Ketonerna hinner före.
De två stora studierna randomiserade tillsammans 2 233 vuxna med typ 1-diabetes till liraglutid eller placebo som tillägg till insulin. Båda mätte hyperglykemi med ketos som ett fördefinierat säkerhetsutfall.
| Utfall | ADJUNCT ONE (n = 1 398, 52 v) | ADJUNCT TWO (n = 835, 26 v) |
|---|---|---|
| Vikt mot placebo, högsta dosen | −4,90 kg (−5,65 till −4,16) | −5,1 kg mot −0,2 kg |
| HbA1c mot placebo, högsta dosen | −0,20 procentenheter (−0,32 till −0,07) | −0,35 procentenheter (−0,50 till −0,20) |
| Symtomgivande hypoglykemi | kvot 1,31 (1,07–1,59) för 1,8 mg | kvot 1,31 (1,03–1,68) för 1,2 mg |
| Hyperglykemi med ketos | kvot 2,22 (1,13–4,34), P = 0,02 | kvot 3,96 (1,49–10,55), P = 0,006 |
| Granskad ketoacidos | 8 fall, samtliga i liraglutidgrupperna, 0 i placebo | 1 fall som krävde sjukhusvård |
Två detaljer i materialet är viktigare än huvudsiffrorna.
ADJUNCT ONE:s egen förklaring till ketosen står i diskussionen och är värd att citera för sin precision: att sänka insulindosen under en kritisk nivå hos någon med typ 1-diabetes ger ketonproduktion, särskilt när kolhydratintaget samtidigt är sänkt. Det är två storheter som rör sig, inte en. Och båda rör sig åt andra hållet vid utsättning.
Den nyaste studien är också den enda som innehåller en period utan läkemedel. Haidar och medarbetare gav semaglutid upp till 1 milligram eller placebo till 28 vuxna med typ 1-diabetes, i en dubbelblind överkorsningsstudie där varje deltagare fick båda i tur och ordning, med ett automatiserat insulinsystem under de sista fyra veckorna av varje period.
| Haidar 2025 — utfall | Semaglutid mot placebo |
|---|---|
| Tid inom målområdet 3,9–10,0 mmol/l | 74,2 % mot 69,4 %, skillnad 4,8 procentenheter (P = 0,006) |
| Tid under 3,9 respektive 3,0 mmol/l | ingen ökning (P = 0,19 respektive P = 0,65) |
| Dygnsdos insulin | −11,3 enheter (P < 0,001) |
| Ketoacidos och allvarlig hypoglykemi under semaglutid | inga fall |
| Normoglykemisk ketos | 2 episoder, båda ledde till akutbesök på deltagarens eget initiativ |
| Högsta tolererade dos bland de 24 som fullföljde | 1 mg hos 16, 0,5 mg hos 6, 0,25 mg hos 2 |
Mellan de två behandlingsperioderna återgick deltagarna till sitt vanliga insulin under två veckor. Det är den enda utsättningsperiod som existerar i hela den randomiserade litteraturen om GLP-1 vid typ 1-diabetes — och artikeln kallar den uttryckligen för en skenutsättning. Den fanns för att förhindra att den första periodens effekt läckte in i den andra, och forskarna redovisar mycket riktigt att inget överhäng kunde påvisas.
Perioden utvärderades alltså — men som störning, inte som förlopp. Frågan den besvarade var ”stör den föregående behandlingen nästa mätning?” och inte ”vad händer med den här personen nu?”. Det är en helt korrekt studiedesign. Det innebär bara att det enda fönster där någon kunde ha beskrivit utsättning hos den här gruppen definierades som brus.
Två av de fyra som avbröt studien gjorde det för att de ville fortsätta med semaglutid i stället för att gå vidare i protokollet. De hade antagit att de fått läkemedlet på grund av dess effekter, utan att någon avblindning skett. Det säger ingenting om säkerhet, men något om hur frågan ser ut från patienthållet.
Föreställningen att typ 1-diabetes och övervikt inte hör ihop är gammal och stämmer inte längre. Enligt en sammanställning från Lunds universitets diabetescentrum är övervikt och fetma allt vanligare vid typ 1-diabetes, med samma hälsokonsekvenser som vid typ 2, och i flera länder är gruppen tyngre än befolkningen i övrigt. Där refereras också en svensk genomgång av 26 000 personer med typ 1-diabetes i Nationella Diabetesregistret 1998–2012, där risken för sjukhusinläggning och död i hjärt- och kärlsjukdom hade ett starkt samband med ökande övervikt, samt DCCT-materialet där intensivare insulinbehandling gav 5,1 kilos viktuppgång under första året mot 2,4 kilo i jämförelsegruppen.
Provenienskontroll: uppgifterna i stycket ovan är hämtade ur en populärvetenskaplig artikel från Lunds universitets diabetescentrum, publicerad 6 december 2021. Registerstudien och DCCT-materialet är alltså lästa i referat, inte i primärkälla, och siffrorna redovisas här med den reservationen. Vi har inte läst Nationella Diabetesregistrets årsrapport i den här körningen och gör därför inget påstående om aktuell svensk förekomst av övervikt vid typ 1-diabetes.
Poängen med stycket är inte siffrorna utan mekanismen bakom dem, och den är den omvända mot resten av kunskapsbanken: här är insulinbehandlingen i sig en av drivkrafterna bakom vikten. Både genom insulinets egen verkan och genom det dagliga arbetet med att undvika för låga blodsocker, där extra mat ”för säkerhets skull” är ett rationellt beteende med en förutsägbar följd. Den drivkraften ska inte avvecklas. Den ska fortsätta, livet ut, i rätt dos.
Två andra noder ligger nära och besvarar andra frågor.
| Läkemedelsutlöst viktuppgång | Den här sidan | |
|---|---|---|
| Det andra läkemedlet | skapar indikationen och fortsätter verka | är en förutsättning för livet och doseras efter maten |
| Vad som händer när GLP-1 tas bort | en motvikt försvinner, kraften ligger kvar | ett tal måste räknas om av en människa |
| Den som ska agera | förskrivaren, över månader | diabetesteamet, i samma veva |
| Första konsekvensens tidsskala | veckor till månader | timmar till dygn |
Sidan om GLP-1 och blodsockret behandlar blodsockereffekterna under pågående behandling i den godkända indikationen. Sidan om GLP-1 vid magsjuka behandlar akut vätskebrist och kräkningar, vilket är en tillståndskombination som är särskilt otacksam vid insulinberoende diabetes. Ingen av dem ersätter kontakten med det egna diabetesteamet.
PROAKTIV behandlar inte typ 1-diabetes, förskriver inte insulin och tar inte över diabetesteamets uppföljning — den frågan ägs av din diabetesmottagning och ska stanna där. Det vi gör är att mäta och följa den metabola bilden vid sidan av glukoskontrollen: insulinresistens, blodfetter, blodtryck och kroppssammansättning över tid. För den som lever med typ 1-diabetes och samtidigt med övervikt är det två sjukdomsbilder ovanpå varandra, och den andra mäts sällan lika noggrant som den första. Underlaget är något att ta med till den som förskriver — inte ett andra behandlingsspår vid sidan av diabetesvården.
Läs om avveckling Metabol utredningNej. Ozempics produktresumé anger indikationen som otillräckligt kontrollerad typ 2-diabetes hos vuxna, som komplement till kost och motion. Typ 1-diabetes finns inte bland de godkända indikationerna, vilket innebär att all användning i den gruppen sker utanför godkänd indikation. Produktresumén säger dessutom rakt ut att semaglutid inte är någon ersättning för insulin. Det betyder inte att forskningen är obefintlig — det finns tre randomiserade studier med sammanlagt drygt tvåtusen deltagare — men det betyder att ingen myndighet har vägt nyttan mot risken och sagt ja för den här gruppen.
Den meningen är den viktigaste på hela sidan, så här är den ordagrant: ”Diabetesketoacidos har rapporterats hos insulinberoende patienter som hastigt avbrutit eller minskat dosen insulin när behandling med en GLP-1-receptoragonist inletts.” Läs sista ordet igen. Varningen är skriven för det tillfälle då GLP-1 sätts in. Den beskriver inte vad som gäller när GLP-1 sätts ut. Den säger inte att det är ofarligt heller — den säger ingenting alls om den riktningen.
För att båda är samma sorts händelse: en period då insulindosen och födointaget rör sig i förhållande till varandra. Vid insättning faller aptiten först och insulindosen måste följa nedåt. Vid utsättning återkommer aptiten först och insulindosen måste följa uppåt. I studierna var nästan hela dosminskningen måltidsinsulin — i den ena studien fyra till fem enheter av måltidsdosen mot mindre än en enhet av basdosen. Det är alltså den dos som är kopplad till maten som ändrades, och maten är det som kommer tillbaka först.
Nej, och det finns en detalj i den nyaste studien som gör frånvaron nästan komisk. Den var en överkorsningsstudie, alltså en där varje deltagare fick både läkemedel och placebo i tur och ordning. Mellan perioderna fanns en utsättningsperiod på två veckor — och forskarna kallar den i artikeln uttryckligen för en ”mock washout”, en skenutsättning, eftersom den bara fanns för att rensa bort överhäng till nästa period. Ingenting mättes under den. Den enda utsättningsperioden som existerar i hela evidensbasen för typ 1-diabetes var alltså konstruerad för att kasseras.
Att det fungerar och att det kostar något. Liraglutid som tillägg till insulin sänkte HbA1c måttligt, sänkte insulindosen och sänkte vikten med runt fem kilo mot placebo — men ökade både symtomgivande hypoglykemi och hyperglykemi med ketos. Författarna till båda studierna skriver själva i sina slutsatser att fynden begränsar den kliniska användningen i den här gruppen. Den nyaste studien, med semaglutid ovanpå ett slutet insulinsystem, såg en förbättring av tiden inom målområdet utan mer hypoglykemi — men två deltagare fick återkommande normoglykemisk ketos och sökte akut på eget initiativ.
Det betyder ketoner i blodet trots att blodsockret ser normalt ut. Det är relevant här av ett enda skäl: den vanligaste hemmavarningen — ett högt blodsocker — kan utebli. I den nyaste studien var det två deltagare som fick just det, och båda tog sig till akuten på eget initiativ för att utesluta ketoacidos. De studiedefinitioner som använts, som plasmaketon över ett komma fem millimol per liter, är studiernas mätdefinitioner och inte handlingsgränser för dig. Vilka värden som ska leda till vad avgörs av ditt diabetesteam, och den frågan går inte att besvara på en webbsida.
Det ser ut att göra det, och fyndet är samstämmigt i båda de stora studierna. I den ena inträffade samtliga åtta granskade fall av ketoacidos hos deltagare utan mätbart C-peptid. I den andra fanns över åttio episoder av hyperglykemi med ketos i den C-peptidnegativa gruppen mot en enda i den C-peptidpositiva. Samma grupp hade också större HbA1c-effekt. Det är en observation ur undergruppsanalyser, inte ett besked om vem som bör behandlas — men det pekar mot att marginalerna är olika stora för olika personer med samma diagnos.
PROAKTIV behandlar inte typ 1-diabetes, förskriver inte insulin och tar inte över diabetesteamets uppföljning. Insulindos, pumpinställningar och beslut om GLP-1 vid typ 1-diabetes hör hemma hos den mottagning som ansvarar för din diabetes, och ska stanna där. Det vi gör är att kartlägga den metabola bilden — insulinresistens, blodfetter, blodtryck och kroppssammansättning — och följa den över tid. Den kartan är efterfrågad just i den här gruppen, eftersom övervikt vid typ 1-diabetes numera är vanligt och bär med sig samma risker som vid typ 2. Underlaget är något att ta med till diabetesmottagningen, inte ett andra behandlingsspår vid sidan av den.
Källor: Mathieu C, Zinman B, Hermansen K, Wolden ML, Bardtrum L, Buse JB, Efficacy and safety of liraglutide added to insulin treatment in type 1 diabetes: the ADJUNCT ONE treat-to-target randomized trial, Diabetes Care 2016;39(10):1702–1710 (ClinicalTrials.gov NCT01836523; artikeln läst i sin helhet). Ahrén B, Hirsch IB, Pieber TR, Mathieu C, Gómez-Peralta F, Hansen TK, Philotheou A, Birch S, Christiansen E, Jensen TJ, Buse JB, Efficacy and safety of liraglutide added to capped insulin treatment in subjects with type 1 diabetes: the ADJUNCT TWO randomized trial, Diabetes Care 2016;39(10):1693–1701 (NCT02098395; artikeln läst i sin helhet). Haidar A och medarbetare, Subcutaneous weekly semaglutide with automated insulin delivery in type 1 diabetes: a double-blind, randomized, crossover trial, Nature Medicine 2025;31(4):1239–1245 (NCT05205928; sammanfattning, resultatdel och metoddel lästa i primärkällan — diskussionsavsnittet är endast delvis läst och reservationen står här i stället för att utelämnas). Citatet om ketoacidos, insulin och godkänd indikation är hämtat ordagrant ur produktresumén för Ozempic (semaglutid), avsnitt 4.1 och 4.4, via FASS, hämtad 27 juli 2026; produktresumén för Ozempic innehåller ingen mening om typ 1-diabetes utöver den citerade om insulinberoende patienter, och sidan gör därför inget påstående om att produktresumén uttryckligen förbjuder användning vid typ 1-diabetes — den anger att typ 1-diabetes inte finns bland de godkända indikationerna. Uppgifterna om övervikt vid typ 1-diabetes, om den svenska registergenomgången av 26 000 personer och om DCCT-materialets viktuppgång är hämtade ur en populärvetenskaplig artikel från Lunds universitets diabetescentrum publicerad 6 december 2021 och är alltså lästa i referat, inte i primärkälla. Sidan anger inga priser, ingen dosering, inga insulinråd och inga handlingsgränser för ketoner.